Eftersom att det senaste inlägget om ett av mina favorit ämen musik blev så flummigt så tänkte jag försöka igen. En av anledningarna till att det blev så flummigt var att jag hade smakat lite av
Hoffmanns "cigg" som han stog och rökte under träningen.
I alla fulla fall, så tycker jag om musik som ni alla vet nu. Men det jag försökte få fram med det andra inlägget är att musik är såååå mycket mer än bara att lyssna till musiken. Musik har enligt mig stor del av det sociala livet som ett exempel. Oftast så är det ju så att två personer som är bra kompisar har samma musiksmak. Det är ju inte varje dag du ser en "svartrockare" gå bredvid ett av arvingarnas största fan.
Musik har också stort inflytande inom idrott. När man ska ladda upp inför match så kan ju ett alternativ vara "Eye of the tiger" bara för att den låten gör att man verkligen vill ta i och kämpa liksom. Det kan även vara Bethovens 9:onde som får en att tagga till. Alla har, enligt mig, en låt som när dom hör gör dom glad och lycklig.
Den låt som rycker tag i mig och gör mig glad till vardags, är en cover av Mangnus Lindberg låt Röda läppar som Lasse W gjort. Det är ju en såndär "depplåt", eller är den det? Den går ju i ett jävligt rockigt tempo, men om man läser texten så är den ju inte så uppåt eller? Jag tänker inte säga att den låten är deppig eller glad, den är helt enkelt jävligt bra!
Lasse själv har väll kanske fått den där "depp" stämpeln över sig vilket han kanske förtjänar eller kanske inte förtjänar, jag vet faktiskt inte. Det han sjunger kan ju vara deppigt ibland, men det tror jag väcker mycket hos oss själva också. Dom deppiga låtar han skriver kanske får oss, och med "oss" menar jag vi som lyssnar på Winnerbäck, att inse att det finns fler som inte har det sådär jätte bra alltid och att man kan använda det som motivation för att komma iväg på jobbet på morgonen kanske. Det är just det jag menar med att musik är så mycket mera än bara en bra låt, det har sån stor betydelse för alla.
Nog om Lasse och hans deppiga musik nu!
Men musik i största allmänhet då, tänk dig en film i 1,5 timme utan en enda musik gnutta. Det finns ju faktiskt sånna filmer men, rätta mig om jag har fel, dom filmerna vinner knappast väll en "Oskar"? Näe utan det är dom filmer som har bra musik i sig. Men ta "Hajen" som ett exempel, två toner och det alla kommer ihåg det fortfarande.
Näe, jag tror till och med att hissmusik har stor betydelse för någon.
Jag hoppas inte på någon revultion med det här men kanske att någon får en positiv reaktion av det iaf. Men nu får jag ta på mig brillorna och gå och kika på tv.
Klaart o beetart !
